Fan,
vad ska jag ta mig till.
Framtiden närmar sig,
och jag vet inte vad jag vill,
eller hur jag ska klara mig.
Jag önskar att jag kunde se,
vad jag är om 10 år.
Kunde veta om jag skulle le
Eller om jag kanske skulle spara mig en hel del sår.

Fan,
nu är jag här igen.
Ångesten smyger sig på,
jag önskar att jag vore den som visste vart jag ville gå,
vad jag skulle jobba med.
Vill inte gå i mina föräldrars spår,
vill inte rätta in mig i ett led.
För det är viktigt hur jag mår

Och det finns dom som talar om,
vad jag ska vara vad jag ska bli.
Så försöker dom peka var jag ska,
stå vart jag ska gå.

Jag tar ett djupt andetag,
andas in och slappnar av.
Att det kan vara så svårt att vara 15 år.