på gatan jag sent på kvällen gick

Jag har blivit en främling,
ändå verkar gatan så bekant.
Jag bryr mig inte hålla fast vid,
den plats som jag en gång brytt mig om.

Varje gång jag kommer hem,
känner jag att jag inte hör hemma.

Välkommen till en plats i ingen-jävla-stans.
Måste härifrån,
finns ingen jävla chans att jag stannar här.

Bryr du dig?
Jag känner mig
jävligt värdelös.
Men kom ihåg,
att vi gick tillsammans,
men det är över.
De dagarna är borta.

Jag har hört att jag är konstig,
anklagad för att vara annorlunda.
För jag står aldrig i linje,
i ett sådant här ställe.
kommer det alltid vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0