“Never underestimate a girl’s love for her favorite band. Never think even for a minute, that she won’t defend them to her death. Because it’s not just the music that makes that band her favorite. It’s the guys, the gals. It’s the fans. People whom of which she has interacted with thanks to the band. That band might of saved her life, or just made her smile everyday. That band has never broke her heart and has yet to leave her. No wonder she finds such joy in her music.”

Du är en bra vän. En mycket fin vän. En väldigt bra vän. Jag ville bara säga att, tack, tack för att du gör mig glad. Så glad att jag kan äta hur mycket mat jag vill, så glad att jag kan skratta på riktigt, le av glädje och må bra. Tack Camilla. Det är din förtjänst. Jag struntar i att du har en finne i pannan, struntar i om du lånar din mammas 80-tals skor när vi ska på friluftsdag, struntar i om du ställer skumma frågor och struntar i om du inte kan tugga tuggummi. Jag tycker om dig väldigt mycket och utan dig vore jag inte såhär hel just nu. Tack.

Den inkonsekventa
"Är så ledsen idag".
"Oj då, vad har hänt?" svarar du som medkännande kompis bara för att få svaret
"Det är inget jag vill ta på Facebook".

Den missunnsamma
Du skriver "Rökfri i ett år!" varpå han eller hon svarar
"Jag har varit rökfri i tre år."
Snark.

Den "härliga"
"Om jag äter en macaron till på det här förtjusande franska lilla boutique-hotellet kommer jag att förvandlas till en!"
Well, vi hoppas att du gör det. För macarons kan inte statusuppdatera.

Vad har hänt med unika personer? Hur ofta ser du någon som får dig att vilja klippa av dig håret, färga det rosa, klä dig i blommiga strumpbyxor och bara ställa dig och peka finger åt världen? För i en värld full av ytliga, mainstream människor finns ingen plats för unika personligheter. Vad som räknas är hur lik du är precis alla andra. Klä dig i kläder endast ifrån Ginatricot, ha långt blont hår som igentligen består av dåligt isatt löshår och smörj in dig med hundbajs i ansiktet har du lyckats. Grattis, du är precis som alla andra. Vart kommer hatet mot udda personer ifrån? Som lyssnar på musik som betyder något, som uttrycker sig själv genom sitt utseende och inte klär sig efter andras åsikt. Jag blir så besviken på världen när det enda som räknas är hur mycket du trycker upp dina tuttar. Och på "Det är insidan som räknas med det är utsidan som ger insidan en chans." Det där är det största högen av skit jag någonsin hört. Du ska inte behöva se ut som alla andra för att få en chans. Du ska inte bli hatat för att du är anorlunda. Du ska inte behöva skämmas för hur du vill se ut eller för vilken musik du lyssnar på. Du ska inte behöva omge dig av människor som inte har något att ge dig.

Jag har suttit och läst igenom bloggarna jag följer. Och kommit fram till att 80% är bimbos med mer pattar än hjärna. Som klär sig i kjolar så dom visar halva röven och som kör på plastic fantastic. Och hela tiden rullar kommentarer in om hur heta dom är. Nej. Du ser ut som skit. Varför är det okej att vara någon helt annan än att endast vara sig själv helt och fullt?